Ipred är trams!

Jag har inte tidigare funderrat djupare över Ipred. Men härom dagen var jag med i en TV-debatt om Ipred som hölls på GTV i Gamleby (gtvgamleby.se). Den gjorde att jag började fundera lite mer över mekanismerna bakom. Varför får vi lagar som Ipred? Hur kan våra politiker sälja ut till särintressen?

Inom mediabranschen finns en lång tradition ett möta hot från en föränderlig verklighet med med förbud. Det tidigaste exempel jag känner till är när den katolska lyckades få tryckpressen förbjuden i Frankrike i mitten av femtonhundratalet. På den tiden framställdes böcker för hand, genom avskrift. Främst var det munkar som gjorde detta och katolska kyrkan hade i praktiken monopol på framställning av böcker och kunde därmed också styra informationsspridningen. Tryckpressen innebar att framställandet av böcker förenklades och kyrkans ställning i informationsmonopolet hotades. Framgången den gången var ganska begränsad eftersom böcker smugglades in från angränsande länder istället. I England var man mer förslagen. Där delade kronan ut monpol på rätten att trycka böcker (copyright) mot att man fick avgöra vad som trycktes. Konkurrerande tryckerier brändes. Blomstrande affärer och informationskontroll gick hand i hand.

I modern tid har vi en mängd exempel på saker som motarbetats av mediaindustrin: mp3-spelare, DAT-bandspelare, DVD, inspelningsbara CD-skivor och kassettband för att inte nämna Internet. När ett nytt hot mot branschen dyker upp reagerar man med reptilhjärnan som styr vårt beteende i hotsituationer och gör att vi kan försvara oss genom att anfalla eller fly. Den reaktionen är helt naturlig eftersom vårt nervsystem ser ut som det gör med olika funktionella lager som kommit till vid olika tillfällen under evolutionen. De basala delarna som hanterar vår överlevnad ligger i botten i reptilhjärnan. Medan de mer sofistikerade sociala och analytiska delarna ligger i yttre, senare utvecklade delar av hjärnan som inte heller är lika reaktionssnabba. När vi ställs inför hot blir det reptilhjärnan som reagerar först och där finns inte så många alternativ för vårt agerande. Strid eller flykt. Något annat finns inte där. Hur ofta har vi i en plötsligt uppkommen situation sagt eller gjort något vi ångrat efteråt? Då är det vår egen reptilhjärna som lurat oss, innan resten av hjärnan hunnit begripa och hantera situationen. Men det brukar inte ta så lång stund innan vi har hela hjärnan med på banan och kan kontrollera situationen på ett bra sätt och agera därefter.

Mediaindustrin däremot agerar hela tiden med reptilhjärnan och möter alla hot med att gå till anfall. När verkligheten förändras försöker man inte att hitta lösningar hos sig själv, att förändra sin affärsmodell eller att hitta sina kunder på nya vägar. Märkligt nog agerar i stort sett hela branschen på samma sätt. Förmodligen blir det fråga om förstärkning av beteendet som gör att man fastnar. Ett slags flockbeteende av reptilhjärnor. En flock krokodiler om man så vill. Och vi vet ju alla vad krokodiler kännetecknas av: stor käft, inga öron och en outvecklad hjärna. Om mediaindustrin av någon obegriplig anledning finner det lämpligt att agera på den nivån så kan man ju på ett vis acceptera det. Det är deras sak. Vill de associeras med reptiler så kan de få det så länge det enbart handlar om dem. Vad som är störande och direkt upprörande är att de lyckats få igång reptilhjärnan även hos våra riksdagspolitiker. Visst har vi väl uppfattat en och annan av dem som krokodil redan innan. Men att riksdagsmajoriteten skulle stifta lagar baserade på reptilhjärnans lösningar var inte väntat. Vi har, i vår enfald, trott att politikerna var betydligt klokare än så. Vi trodde helt enkelt inte att de stiftade lagar med reptilhjärnan. Så blåögda och korkade vi har varit.

Ipredlagens syfte kommer inte att uppnås. Det går inte att lagstifta så att affärsmodeller blir immuna mot teknisk utveckling. Man kan möjligen bromsa händelseförloppet men utvecklingen är obeveklig. Det fick varvsarbetarna i Göteborg erfara. Det fick tekoarbetarna i Borås och Norrköping också. Det som händer i mediaindustrin är inget nytt. Alla branscher förändras över tid och gamla affärsmodeller ersätts med nya. Ibland slås hela näringsgrenar ut ibland är påverkan mindre. I dagarna har vi en bilindustri som försöker lösa sina problem genom att strukturera om. Att mediaindustrin skulle vara någon sorts skyddad verkstad är det väl ingen som vill försvara, egentligen. Ändå är det precis det man försöker göra med Ipredlagen.

I ungefär 1000 år hade katolska kyrkan monopol på mediamarknaden, sen kom tryckpressen. Mediabranschen har haft monopol i 500 år, sen kom Internet. Nu har vi en unik situation i informationslandskapet. Alla, oavsett samhällsställning och ursprung har i princip samma möjlighet att inte bara ta del av informationsutbudet, vi kan också bidra. Jag i Kalmar, Sheila i London eller Roberto i Chile har nästan lika stora möjligheter att nå ut som mediabolagen.

Det skrämmer skiten ur krokodilerna!