Vindskydd, väderkvarnar och begravningar.

Människans psyke fungerar i vissa avseenden på ett märkligt sätt. Jag tänker främst på hur vi förhåller oss till förändringar i vår omvärld. När vi är små tar vi till oss allt, okritiskt. Det beror ju förstås på att vi inte har någon tidigare kunskap att jämföra med. Allt ha samma värde. Så småningom får vi en någorlunda heltäckande bild av hur världen ser ut och fungerar. Det blir då mycket svårare att ta till sig nya intryck och nya företeelser för det innebär också en ansträngning att lägga till nya saker. Det betyder att vi aktivt måste ändra den världsbild vi redan har. Det innebär många gånger att vi måste ändra vårt sätt att leva, vilket är obekvämt. Det innebär kanske förlorade inkomster när gamla strukturer, kommunikationsmönster och affärsmodeller börjar svikta. Vår första reaktion brukar då bli att försvara det befintliga, att bygga vindskydd mot förändringens vind. Som regel brukar ett sådant beteende vara kontraproduktivt i längden och innebära att man halkar efter och får se hur de som insåg förändringens fördelar skaffar sig fördelar med hjälp av förändringen. De utnyttjar förändringens vind med sina väderkvarnar. Sen finns det också de som aldrig ens kommer att erkänna förändringen över huvud taget. Förnekelse är den sista försvarsmuren. För dessa är utvecklingen ett sorgligt kapitel eftersom utvecklingen för dem är kopplad till begravning, deras egen. När de inte längre finns kvar försvinner ett hinder för oss andra.

Utvecklingsbeskrivningen ovan kan i stor utsträckning kopplas till hur människor förhåller sig till IT och Internet. För den yngre generationen upp till ca 30 år är IT en självklarhet, ett sätt att kommunicera och hantera sin vardag. De har växt upp med datorer och Internet har varit med sedan de började skolan. För 30 – 40 åringar är Internet också ganska självklart om än inte lika naturligt. Datorn var inte en del av deras uppväxt men de var ändå relativt unga när den började bli vanlig. För 40 – 60 åringar är det en helt annan sak. De har inte haft en möjlighet att använda en dator i unga år. De flesta har ändå tagit till sig möjligheten. Man har skaffat en hemdator, man har mail och sköter sina bankärenden. Men det är inte vanligt att man ägnar sig åt chat eller andra online-aktiviteter. Många är också rädda och misstänksamma. De flesta vågar inte heller prova sig fram av rädsla att förstöra något. Över 60 är motståndet ofta kompakt och oresonligt. Har jag klarat mig utan hittills...

Är det inte tråkigt att vi människor blir så stela i vår uppfattning av vår omvärld? Förutom att äldre människor stannar upp i utvecklingen skapar det också motsättningar mellan generationerna. Detta blir emellanåt också tydligt inom politiken. Eftersom politiker i allmänhet är lite äldre än sina väljare blir de också oftast mer gammaldags och mindre utvecklingsbenägna. Politiker är därför sena att ta till sig nyheter och driver sällan på utvecklingen. Det historiska praktexemplet inom svensk politik är Göta kanal. Detta fantastiska bygge som man väntade med så länge att det förlorade sin ekonomiska betydelse. När kanalen var klar höll järnvägen redan på att ta över.

Våra politikernas agerande runt Internet och dess utbyggnad ligger väl närmast på vindskyddsnivå. Man låter ”marknaden” sköta utbyggnaden så man slipper ta några ekonomiska risker. När det gäller lagar och regler för Internet så verkar begravning vara det som bäst kan föra utvecklingen framåt. Våra politiker är med andra ord inte särskilt framsynta och har inte förstått vilken framtid som väntar och hur man bäst främjar den. Hur länge skall vi vänta på dem? Eftersom det verkar dröja med deras begravning är bästa alternativet att rösta bort dem ur riksdagen ersätta dem med folk som ser vart utvecklingen är på väg.

Vi står inför ett av mänsklighetens större paradigmskiften och politikerna är blinda för det. Industrisamhället håller på att minska i betydelse och något nytt är på väg att ta över. I framtiden kommer kunskapssamhället att vara grunden för vårt välstånd. På samma sätt som jordbrukssamhället försvann kommer också industrisamhället att försvinna. Vi behöver satsa på omställningen till kunskapssamhället och vi behöver börja nu. Vi behöver ha folk i riksdagen som har förstånd att satsa på kunskapssamhället. Det är dags att rösta in Piratpartiet i riksdagen.