Det upphovsrättsindustriella komplexet

Den på sin tid mycket populäre president Kennedy myntade uttrycket ”det militärindustriella komplexet” för att beskriva krigsindustrins och militärens nära, nästan symbiotiska samarbete. För Kennedy innebar samarbetet ett problem därför att de normala regler som styr kund- leverantörsförhållanden hade satts ur spel. Industri och militär hade gemensamt anpassat sitt sätt att agera gentemot staten, beställaren. Militären som borde haft beställarrollen samarbetade istället med leverantören, industrin. När någon eller några parter agerar på ett sådant sätt att viktiga komponenter i ett kund- leverantörsförhållande sätts ur spel blir marknaden osund och oskäligt mycket pengar hamnar i någondera partens ficka. För att upprätthålla ett sådant osunt affärsförhållande behövs något stöd som stabiliserar obalansen. Det stödet kan till exempel bestå av mutor som verkar vara mycket vanliga inom vapenhandeln.

Obalans i affärsrelationerna är tyvärr inte begränsad till försvarsindustrin. Den finns sannolikt i någon mån i de flesta branscher men är oftast inte så tydlig. Sunda affärsrelationer bygger på att båda parter skall vinna på affären på ett rimligt rättvist sätt. Insatsen man gör i affären skall avspegla utbytet, annars blir endera parten missnöjd och går till en konkurrent. Så gör man på en fungerande marknad, det är en grundläggande mekanism. Tyvärr så fungerar inte marknaderna alltid enligt detta ideal. Girigheten lurar hela tiden bakom hörnet och försöker bedra rättvisan. Många aktörer försöker få ett större utbyte av affärstransaktionen än deras insats rimligen berättigar till. Trenden idag är att man skall ”äga affärstransaktionen” med så liten insats som möjligt. Man skall sälja det en annan tillverkar men man skall inte ha egen tillverkning, inga lager, ingen distribution. Man försöker begränsa sin insats till själva affären. Huvudsakligt värdeskapande, affärsnyttan får någon annan bistå med. Till hjälp för att upprätthålla en sådan obalans använder man lagar och avtal, hot och rättsprocesser parat med en aktiv lobbyism samt i extrema fall vapenmakt.

Motivet för att ha en lagstiftning om upphovsrätt är att stimulera till nyskapande och spridande av nya idéer, ny kunskap och ny kultur. Upphovsmannan ges rätt till ett tidbegränsat monopol för kommersiellt utnyttjande av sin skapelse. Det är en inte alltid uttalad överenskommelse som ligger bakom: ”om du delar med dig får du förstatjing på att tjäna pengar på det du gjort.” Häri ligger en mycket viktig poäng. Lagstiftningen bygger på en ömsesidighet, en balans där båda parter skall vinna på att lagreglerna tillämpas. Det finns ingen anledning att ha en sådan lagstifting om den enbart skulle gynna endera parten. Rent allmänt är lagstiftning utformad för att se till att ingen skall förfördela någon annan. Det är själva poängen med lagstiftningen. När det gäller lagar om upphovsrätt och patent är det tyvärr idag väldigt tyst om ömsesidigheten. Upphovsrättslobbyn är mycket högljudd när det gäller de egna rättigheterna och flyttar hela tiden fram sina positioner. En upphovsrätt som ger monopol åt upphovsrättsinnehavaren upp till 70 år efter upphovsmannens död är ju grotesk i sin obalans. Vad har samhället fått i utbyte då? 70 år efter upphovsmannens död är ju verket i de allra flesta fall också dött, åtminstone ur kommersiell synvinkel.

Patentlagstiftningen har också tillkommit för att stimulera nyskapande. Kommersiellt monopol under begränsad tid i utbyte mot att informationen sprids. Enkelt, klart och rättvist, när det används rätt. Tyvärr missbrukar många företag patentsystemet genom att ta patent på så mycket som möjligt enbart för att stoppa konkurrenter. Stora företag har ”patentportföljer” där man handlar med varandra för att komma runt dessa begränsningar. Samtidigt är patent ett svagt skydd om man inte har ett koppel med advokater för att driva rättsprocesser och försvara patenten. Vi kan ju se på Håkan Lantz, vår meste uppfinnare, som efter ett antal banbrytande uppfinningar och medföljande patent idag ägnar sin tid åt rättsprocesser. Vilket slöseri med en synnerligen begåvad mans tid. Förutom missbruket med att blockera konkurrenter har vi också den befängda tillämpningen att ta patent på genetiskt material. Patent på liv! Allt genetiskt material bygger på 4 byggstenar som kombineras i kedjor. Det är allmänt känt liksom att vissa delar av kedjan är aktiva och andra inte. I naturen görs kedjorna om genom mutationer som ger nya mönster, det pågår hela tiden. Vi borde helt enkelt lämna det patentet till naturen som är den verklige uppfinnaren, inte något företag som gör en specifik variant. Det finns ju inte patenträtt på maträtter som ju är en liknande sak, variant på redan känt tema. Sedann har vi medicinpatent som har sin egen logik. Här är största invändningen att människor i fattiga länder inte kan få tillgång till effektiv medicin beroende på att läkemedfelsföretagen tar ut höga priser medan patenten gäller och sjuka, fattiga människor dör i onödan. Här finns ändå en viss hjälp genom att läkemedelsföretag i tredje världen tillverkar billiga kopior på licens. Dock är inte den principen tillräckligt omfattande för att lösa problemet.

Gemensamt för både patent och upphovsrätt är att man från företagens sida satsar stort på att påverka politiker och allmänhet genom lobbyverksamhet och opinionsbildning. Vid otaliga tillfällen har företrädare för upphovsrättsindustrin gråtit krokodiltårar över upphovsmännens förlorade inkomster. Hur skall artisterna överleva? Vem skall skapa något om man inte tjänar pengar på sin skapelse? Deras propaganda faller platt till marken i ljuset av den nyligen släppta forskingsrapporten från KTH. Där belyses, med branschens egna siffror att upphovsmännens och artisterna inkomster ökat de senaste tio åren. Däremot har industrins inkomster minskat vilket ju varit den egentliga anledningen till tårarna. Men det hade ju inte varit sån klädsamt att framhålla den egna girigheten som grund för integritetskränkande behandling av de egna kunderna förstås. Att prata för de personer vars arbete man själv utnyttjade för egen vinning såg ju snyggare ut. Förmodligen kommer de med hjälp av sina advokater att försöka döda rapporten nu så brukar de ju jobba.

Vindskydd, väderkvarnar och begravningar.

Människans psyke fungerar i vissa avseenden på ett märkligt sätt. Jag tänker främst på hur vi förhåller oss till förändringar i vår omvärld. När vi är små tar vi till oss allt, okritiskt. Det beror ju förstås på att vi inte har någon tidigare kunskap att jämföra med. Allt ha samma värde. Så småningom får vi en någorlunda heltäckande bild av hur världen ser ut och fungerar. Det blir då mycket svårare att ta till sig nya intryck och nya företeelser för det innebär också en ansträngning att lägga till nya saker. Det betyder att vi aktivt måste ändra den världsbild vi redan har. Det innebär många gånger att vi måste ändra vårt sätt att leva, vilket är obekvämt. Det innebär kanske förlorade inkomster när gamla strukturer, kommunikationsmönster och affärsmodeller börjar svikta. Vår första reaktion brukar då bli att försvara det befintliga, att bygga vindskydd mot förändringens vind. Som regel brukar ett sådant beteende vara kontraproduktivt i längden och innebära att man halkar efter och får se hur de som insåg förändringens fördelar skaffar sig fördelar med hjälp av förändringen. De utnyttjar förändringens vind med sina väderkvarnar. Sen finns det också de som aldrig ens kommer att erkänna förändringen över huvud taget. Förnekelse är den sista försvarsmuren. För dessa är utvecklingen ett sorgligt kapitel eftersom utvecklingen för dem är kopplad till begravning, deras egen. När de inte längre finns kvar försvinner ett hinder för oss andra.

Utvecklingsbeskrivningen ovan kan i stor utsträckning kopplas till hur människor förhåller sig till IT och Internet. För den yngre generationen upp till ca 30 år är IT en självklarhet, ett sätt att kommunicera och hantera sin vardag. De har växt upp med datorer och Internet har varit med sedan de började skolan. För 30 – 40 åringar är Internet också ganska självklart om än inte lika naturligt. Datorn var inte en del av deras uppväxt men de var ändå relativt unga när den började bli vanlig. För 40 – 60 åringar är det en helt annan sak. De har inte haft en möjlighet att använda en dator i unga år. De flesta har ändå tagit till sig möjligheten. Man har skaffat en hemdator, man har mail och sköter sina bankärenden. Men det är inte vanligt att man ägnar sig åt chat eller andra online-aktiviteter. Många är också rädda och misstänksamma. De flesta vågar inte heller prova sig fram av rädsla att förstöra något. Över 60 är motståndet ofta kompakt och oresonligt. Har jag klarat mig utan hittills...

Är det inte tråkigt att vi människor blir så stela i vår uppfattning av vår omvärld? Förutom att äldre människor stannar upp i utvecklingen skapar det också motsättningar mellan generationerna. Detta blir emellanåt också tydligt inom politiken. Eftersom politiker i allmänhet är lite äldre än sina väljare blir de också oftast mer gammaldags och mindre utvecklingsbenägna. Politiker är därför sena att ta till sig nyheter och driver sällan på utvecklingen. Det historiska praktexemplet inom svensk politik är Göta kanal. Detta fantastiska bygge som man väntade med så länge att det förlorade sin ekonomiska betydelse. När kanalen var klar höll järnvägen redan på att ta över.

Våra politikernas agerande runt Internet och dess utbyggnad ligger väl närmast på vindskyddsnivå. Man låter ”marknaden” sköta utbyggnaden så man slipper ta några ekonomiska risker. När det gäller lagar och regler för Internet så verkar begravning vara det som bäst kan föra utvecklingen framåt. Våra politiker är med andra ord inte särskilt framsynta och har inte förstått vilken framtid som väntar och hur man bäst främjar den. Hur länge skall vi vänta på dem? Eftersom det verkar dröja med deras begravning är bästa alternativet att rösta bort dem ur riksdagen ersätta dem med folk som ser vart utvecklingen är på väg.

Vi står inför ett av mänsklighetens större paradigmskiften och politikerna är blinda för det. Industrisamhället håller på att minska i betydelse och något nytt är på väg att ta över. I framtiden kommer kunskapssamhället att vara grunden för vårt välstånd. På samma sätt som jordbrukssamhället försvann kommer också industrisamhället att försvinna. Vi behöver satsa på omställningen till kunskapssamhället och vi behöver börja nu. Vi behöver ha folk i riksdagen som har förstånd att satsa på kunskapssamhället. Det är dags att rösta in Piratpartiet i riksdagen.