I´m a-Maced, are you a-Maced?

Den här julen har jag varit konsekvent och firat den på rätt ställe. Eftersom julen firas med konsumtion som en hyllning till den allsmäktiga Marknaden har jag i år (tillsammans med en del av familjen) firat den i New York. På Manhattan finns ett stort antal tempel till Marknadens ära, till exempel Macys på 7-e avenyn i närheten av där vi bor. Macys består av ett kvarter mellan 7-e och Broadway samt mellan 34-e och 35-e gatan, en stor katedral. Inne i dess 11 våningar finns ett stort antal kapell med altare åt de olika Marknadshelgonen DKNY, Tommy Hilfiger, Fossil, etc. Alla har de sin plats här och de flesta har sina präster som skall lotsa menigheten in till den rätta tron eller varumärket som de icke troende kallar det. Väl inne i ett av kapellen vägleds man bland trons rätta attribut och hamnar så småningom framför pärleporten vid kassa-apparaten där man kan bekänna sig till den rätta läran och få känna den himmelska friden medan plånboken blir lättare. Väl ute på gatan igen har man inte långt till nästa tempel, och nästa, och nästa...

På den mycket begränsade yta Manhattan utgör finns ett utbud som förmodligen saknar motstycke i världen. Här finns allt. Alla varuslag, alla prisklasser och från alla världens hörn. Det är ett konsumtionssamhälle som kräver enorma resurser att hålla igång. Samtidigt finns i princip inga lokala resurser, allt tillförs utifrån. Och det krävs stor insats för att ens synas. Alla trimmas i att exponera sitt utbud till max. Allt är yta, kommunikation och upplevelse. Det har för länge sedan upphört att vara verklig behovsuppfyllelse, allt går ut på att skapa behov som vi inte hade en aning om att vi kunde ha.

Manhattans varuutbud är signifikativt för att industrisamhället har nått vägs ände. För att hålla igång hjulen måste produkter produceras och säljas, annars fungerar inte systemet. Men produktionskapaciteten överskrider behovet med råge. Då måste nya behov skapas genom att locka med nya features, stilar, färger och gud vet vad. För att hålla igång hjulen, för att skapa arbeten, sysselsättning och inkomster. Samtidigt utarmas vår jord på resurser. Vi pumpar in värdefulla råmaterial från ändliga tillgångar i en mättad marknad där ingen egentligen behöver dem. Vi spär på växthuseffekten och skapar en mängd andra miljöproblem, för att hålla industrisamhället igång. Det som fört vår utveckling framåt på ett ojämförligt sätt de senaste tvåhundra åren, visar sig vara en gökunge som är på väg att sluka allt. På marknad efter marknad ser vi det hända. Produktionskapaciteten växer över ”efterfrågetaket” och efterfrågan stimuleras på mer eller mindre kreativa sätt. Vi ser i dagarna hur bilindustrin brottas med sitt efterfrågeproblem. Det går helt enkelt inte att sälja så många bilar som produceras. Det kloka är ju då att minska produktionskapaciteten och stänga fabriker. Men ingen vill bli sittande med Svarte Petter.

Den långsiktigt hållbara lösningen är inte att fortsätta producera mer än vi behöver. Det är dags för ett av mänsklighetens större paradigmskiften. Det är dags att gå vidare från industrisamhället och ta steget över till kunskapssamhället där produktionen baseras på tjänster och inte på produkter. Det är en i grunden resurssnål produktion som inte leder till att framtiden utarmas på det sätt som industrisamhällets produktion gör. Redan har en del hänt. Tjänstesektorn har vuxit medan industrisektorn gått kräftgång men det har inte varit någon medveten satsning som driver på utvecklingen. Tyvärr är det så att politiker brukar vara de som sist inser nödvändigheten av förändringar av det här slaget trots att de borde vara pådrivande. Med en mer framsynt satsning från samhällets sida skulle övergången kunna ske fortare och vi skulle vinna ett internationellt försprång som skulle främja vår ekonomi. Det skulle kunna bli nya exportmarknader för våra kunskapsföretag.

Hittills är det bara Piratpartiet som har kunskapssamhället på en framskjuten plats i sitt program. Hur lång tid skall det ta för övriga partier att vakna? Hur länge skall de klamra sig fast i industrisamhället och bromsa vår utveckling? Hur länge skall de försöka att lösa problemen genom att föda gökungen?